Mio hann nästan inte ens ge mig en hejdåkram (och jag honom) innan en dagisfröken kom och drog honom med sig för att vinka, och jag har utöver det "vanliga" träningsprogrammet jag brukar göra testat 10 minuter på fettförbränningsprogrammet på löpbandet. Sedan har jag sett en älg genom det oputsade köksfönstret och jag har förberett en redovisning av en artikel som jag ska göra på praktiken imorgon. Tittade lite på rapporten också men jag "är inte på humör". Mest energi av allt har nog ändå gått åt till mina arggument för att "bara" behöva vara ensam hemma med barnen i två dagar istället för tre den kommande helgen (vet inte än hur det slutar tyvärr)... Det är inte saknad av Mattias eller det ensamma ansvaret för barnen som räds mig, utan vad gör man liksom i sin ensamhet en söndag i Böle (eller överhuvudtaget egentligen, för jag är inte helt säker på att det hade känts bättre om vi varit i stan)? Nog för att just den dagen blir ensam hur som helst, men att iaf ha en måndag med sociala inslag att se fram emot sedan ger situationen en mindre hopplös stämpel.
Kanske att jag kan flörta mig in hos Mattias så att jag får följa med honom och Viktor på affären när de hämtar Mio, i ett försök att liva upp nåt, för såhär vemodig vill jag inte vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar