9 maj 2009

Sönerna och jag

Brukar aldrig kalla barnen för ”söner” eftersom jag inte i första hand ser dem som pojkar utan som barn. De är min next generation och mina mästerverk. Egentligen är de ju inte mina heller utan bara två fina små människor som jag fått förmånen att skapa och uppfostra, tills de fått vingar nog att flyga vidare. Men ingen regel utan undantag, så just nu är de ”söner”.

Idag har vi ”gjort byn”, jag och sönerna. Vi har både besökt affären, caféet och lek-/aktivitetsparken. Mio har nyligen lärt sig att byn heter Bispgården så på caféet pratade han om att vi skulle gå till en och en till annan ”bispgård” sedan, en där affären var och en där lekparken ligger. Barnen kan vara fruktansvärt krävande på alla tänkbara sätt, men så mycket som de berikar mitt liv hade ingenting annat kunna göra.

1 kommentar:

  1. The Moffatts känner jag inte alls till.
    Ni ser ut att ha haft en jättemysig dag idag!

    SvaraRadera