Bild på mina pojkar som snällt köar till kakkalaset i Böle Hoo - inte vårt Böle för vi har minsann asfaltsväg och sedan en hård, jämn och fin grusväg där bilar inte smutsas ner. Tänker INTE nämna hur min älskade bil ser ut nu. Dessutom ska vi på marknad imorgon, sedan jobbar jag, jobbar lite till och sedan är det Mios kalas och sedan ska vi åka bort i just den bilen... Ingen tid till stortvätt med andra ord, men det var iaf mycket goda kakor! Dessutom sprang vi på Anne och Jonas redan på parkeringen så vi fick trevligt sällskap att kalasa med.
Några av alla de sorter som gjorde att min "hög" nedan bestod av 19 sorter/stycken när det blev dags att sätta sig till bords.
Tyvärr räckte det med ungefär en tugga av varje innan jag fick den sockerkick i form av lätt yrsel som oftast dyker upp när det söta äts i mängder och som någon gång ibland till och med fått mig att svimma (lyckligtvis är det inget jag utsätter mig för så ofta).
Anne föreslog att vi skulle tävla i vem som kunde äta mest, men att endast de över 30 skulle räknas. Mio var nog den som kom närmast så tack och lov att jag jobbade ikväll och slapp den värsta sockerkicken, och abstinensen efteråt! Han var iaf smart och plockade bara åt sig ett 10-tal kakor som snabbt slank ned. Sedan tog han snällt emot av vad vi andra inte orkade med. Är det kalas så är det, och det var ju faktiskt första gången någon av oss besökte det årliga evenemanget. Om två dagar är det förstås (3-års)kalas här hemma men då nöjer vi oss med en handfull sorter...
Bild på mina pojkar som snällt köar till kakkalaset i Böle Hoo - inte vårt Böle för vi har minsann asfaltsväg och sedan en hård, jämn och fin grusväg där bilar inte smutsas ner. Tänker INTE nämna hur min älskade bil ser ut nu. Dessutom ska vi på marknad imorgon, sedan jobbar jag, jobbar lite till och sedan är det Mios kalas och sedan ska vi åka bort i just den bilen... Ingen tid till stortvätt med andra ord, men det var iaf mycket goda kakor! Dessutom sprang vi på Anne och Jonas redan på parkeringen så vi fick trevligt sällskap att kalasa med.
Några av alla de sorter som gjorde att min "hög" nedan bestod av 19 sorter/stycken när det blev dags att sätta sig till bords.
Tyvärr räckte det med ungefär en tugga av varje innan jag fick den sockerkick i form av lätt yrsel som oftast dyker upp när det söta äts i mängder och som någon gång ibland till och med fått mig att svimma (lyckligtvis är det inget jag utsätter mig för så ofta).
Anne föreslog att vi skulle tävla i vem som kunde äta mest, men att endast de över 30 skulle räknas. Mio var nog den som kom närmast så tack och lov att jag jobbade ikväll och slapp den värsta sockerkicken, och abstinensen efteråt! Han var iaf smart och plockade bara åt sig ett 10-tal kakor som snabbt slank ned. Sedan tog han snällt emot av vad vi andra inte orkade med. Är det kalas så är det, och det var ju faktiskt första gången någon av oss besökte det årliga evenemanget. Om två dagar är det förstås (3-års)kalas här hemma men då nöjer vi oss med en handfull sorter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar