Och när jag med glädje trodde att det hänt nog för idag, berättar Mattias att det vi tagit för givet som ett vanligt skrapmärke på Mios höft/mage nu vuxit (till storlek som en femkrona) och fått en tydlig rodnad. Så jag gjorde som mammor gör, jag väckte min prins ur hans skönhetssömn och tittade efter. Mio är alltid så duktig på att klä sig själv och de senaste dagarna har han inte duschat heller så vi har nu i efterhand lite dåligt samvete över att vi inte haft bättre koll på honom. Såret ser inte hälsosamt ut alls så jag har surfat runt efter information om fästingar och sånt, för instinkten säger mig att det är ett bett av något slag. Imorgon ska Mattias (jag jobbar, såklart) få undersöka honom ordentligt och leta efter fästing. Sedan ska sjukvårdsupplysningen kontaktas och senast på måndag hoppas jag att någon läkare tar sig an min lilla skönhet. Tack och lov är han pigg och kry i övrigt (fast inte kl 22 förstås) men å andra sidan kanske lite feber hade gjort oss uppmärksammade lite tidigare...
Nu ska jag iaf sova sådär ogott som oroliga mammor alltid gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar