Sedan kom jag tillbaka till det som en gång var mitt hem, bänkade mig på baksidan bland alla de andra och fick foton som gjorde att allt jag tidigare tänkt kom i skymundan. Vad är väl en svunnen tid, som visserligen var med och skapade det som är jag, emot ett underbart nu med de barn jag själv skapat?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar