Kursen "hälsa, miljöpsykologi och rehabilitering" startar till veckan och inför upptakten är jag ålagd en självpresentation. Jag ska utifrån två foton av utemiljö, ett för mig positivt och ett för mig negativt, presentera mig själv under ca 5 minuter. Jätterolig uppgift verkligen, men svårare än jag trodde!
Den positiva bilden var självklar för vad kan väl ge mig mer positiva känslor av utemiljön än mitt Hansan? Men varför?
Mitt försök till motivering lyder efter mycket om och men ungefär såhär: "För tystnaden, för lugnet, för att jag kan klippa gräset naken om jag så vill. För att barnen kan gå ut och in som de vill, för lägdorna som brukas och korna som betar. För att grannarna är så många färre än asparna som släpper sina löv i detta nu och för skotern som kan tas direkt från gården istället för bilen. För historien, för huset byggt med kärlek, för alla tidigare generationer och för att det ändå bara är en timme till IKEA och kusten om man så vill."
Att hitta en negativ bild var inte lika lätt men bland alla foton från en av mina favoritstäder, Göteborg, hittade jag ett foto av en förstad som inte alls tilltalade mig. Betong, smuts, klotter, trånga kvarter, avgaser, tät trafik, "ligger du inte i rätt fil på motorvägen är du körd", tystnaden som inte finns, det höga tempot och avsaknaden av grönska gjorde att det verkligen är allt som Hansan inte är, och allt det som lätt skulle kunna göra mig stressad och illa till mods. Sådan är jag när jag lyckas sätta ord på mina känslor och det ska bli mycket intressant att höra hur andra kursdeltagare resonerar!
Det var illa att du hittade en dålig bild på min stad. Den som kan vara så fin! Fast jag håller med om att det är skönt med tystaden, men då går det att åka bort och få lite känsla av lappsjukan så är jag botad!
SvaraRaderaKram/ak