Medan andra är på Holmsta och slår klackar i tak sitter jag och darlingen hemma vid varsin dator. Vi har iofs nyss slagit på dem (åtminstone jag för "hans" står så gott som alltid och surrar) efter att ha varit ute och planlagt det där med extraljusfästen. Det är väl någon slags 25-årskris jag nått men efter att ha mött "han i gannbyn, född -90" tillräckligt ofta så vill jag också ha 5 extraljus istället för de 3 jag redan har! Och nu har Mattias äntligen börjat fundera på hur de ska sättas dit, för det är han som ska tillfredställa min önskan slash kris.
Så blev det ett helt stycke innan jag ens kom till vad som var tänkt, nämligen jeansen på den avfotade bilden ovan, tagen i augusti 2005 på Classic Car Week i Rättvik. Samma jeans som på fotont nedan som jag tagit nu ikväll. Hur jag än gör, vilka nya jeans jag än köper, så finns alltid de där älsklingsjeansen som slitits sönder och samman men som lappats och lagats igen. Jag vet inte hur många jeans som spruckit nedanför rumpan men som butits trasiga, lagats, gått sönder igen och lagats igen. Den senaste tiden har jag gjort mig av med en hel del jeans som blivit för stora men just detta par har smugit sig längst in i garderoben och hållt sig undan all rensning, för att sedan skrika högst av alla under de där vardagarna som oftast är. De är nu för tiden alldeles för stora samt av en nu ganska omodern modell, de har en helt annan nyans av blått än när de köptes, målarfärgsfläckar på rumpan, minst två lagade hål och ett nyupptäckt på knät - men de är så obotligt sköna och bär så många minnen. De köptes på H&M Östersund nångång kring yran -05, på rea om jag inte minns fel. Det var de enda jeans jag hade med mig till London när Klara fyllde 18 och de sista jeansen jag äntligen fick på mig på hösten efter att jag fått Mio. Det är till och med så att den färgfläck jag fick när jag hjälpte Sara att måla i nya lägenheten -07 har hunnit slitas bort! Men trots alla skavanker och den där nostalgin som jag kanske borde släppa så har jag känslan av att de kommer att få hänga med ett bra tag till, åtminstone här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar