På krigsstigen med messmörskola kokandes på spisen

Denna höst är inte som i fjol då jag var gravid och med foglossning och trötthet låst till min säng, alternativt det lilla köket/stora kokvrån i tvårumslägenheten. I höst är jag pigg och bor äntligen på heltid i huset med mitt stora, moderna, väldesignade (arbetsvänliga) underbara kök! Jag tror att det är sånt som gör att jag känner en skaparglädje jag aldrig tidigare känt! Just nu puttrar som sagt min premiärkokning av messmörskola på spisen och jag har planer på att sy ett förkläde som julklapp till Viktor senare under kvällen (sittandes vid det stora köksbordet). Jag och Mattias har förresten slagit vad om huruvida Viktor kommer kunna gå när han börjar på dagis i februari, eller inte. Mattias tror stort om sin son...

Och apprå på dagis så har jag nu blivit så irriterad över att inte ha hört någonting om barnomsorgsansökan vi skickat in angående Viktor att jag nu ikväll skrev ett mindre trevligt mejl till kvinnan jag för ett år sedan jagade på telefon vid minst två tillfällen för att först höra om ansökan kommit in och sedan om hur det gick. Att det ska vara så svårt att ens ha ett standardiserat mejl att skicka ut till någon av de mejladresser vi så snällt fyllt i i fältet för dem på ansökan, om att ansökan mottagits. Som det är nu vet vi inte om ansökan kommit in och än mindre när vi kan förvänta oss besked om var och när han får plats. I denna lilla stund saknar jag Östersund där vi fick en brevbekräftelse efter bara någon vecka.