Jag lyssnar in mig på Winnerbäcks nya och den blir tack och lov bättre med tiden. Låten med texten "nu skulle jag inte tacka nej till en fribiljett till himlen" får mig att minnas hur mamma reagerade när jag köpt min första Winnerbäckskiva, Singel och spelade textrader som "det blev så svart idag, det blev så outhärdligt svart..." på för hög volym i rummet i Änge under högstadiets sista termin med snaggat hår, Anna i telefon kvällarna igenom och förmodligen med texten "vem är jag?" osynligt skriven i pannan. Jag har vuxit på mig sedan dess, hittat ett "jag" att tycka om, mött kärlek och till och med gått på Winnerbäckkonsert med just lilla mamma. I slutet av november blir det konsert igen och då tar jag med mig lillasyster som nu är i den ålder jag själv var när "Singel" kom, eller om det är hon som tar med sig mig!? Hur som helst så tro mig Julia; tonårsångest kommer och går, det som inte dödar härdar, och den bästa av musik består.
Fotot har Mattias nyligen tagit och när han pratar om hur litet trädet genom bilens motorutrymme en gång var får även han något nostalgiskt i blicken. Ikväll har han förresten sin första officiella mekarkväll med sin bror B, så han tog min nytvättade bil (som han efter mycket tjat till sist tog sig an efetrsom det knappast var jag som skitat ner den denna gång), några verktyg och en termos med kaffe och åkte. Kvar blev jag, datorn och mitt broderi, inte fy skam alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar