Om katkärlek inför nya smaker.

Samtidigt som jag vill att något ska smaka "som det alltid har gjort" så brinner jag av iver för att provsmaka en ny smaksammansättning om jag ser den. Idag fastnade flaskan ovan i mitt blickfång och fick efter en kort stunds övervägande följa med hem. Efter den tuffa fighten på bilden nedan tidigare ikväll så tyckte jag nu, efter att barnen lagt sig (inte helt frivilligt bör tilläggas) att jag gjort mig förtjänt av årets glöggpremiär! Sagt och gjort, och eftersom jag närmar mig mitten av min alkoholfria månad lyssnar jag till syster Klaras "alkoholen försvinner när man kokar den" och njuter av att min 2,2%-iga juledryck är tillåten. Smaken var dock lite av en besvikelse. Det var gott, och sött, och kanske att jag kan ana mig till att den brännande eftersmaken är chili nu när jag är medveten om att den ska finnas, men jag vill minnas att glögg bränner i halsen oavsett. Följdfrågorna lyder: var är då ingefäran och framför allt - var är glöggsmaken?! Det smakar som starkt blandad varm saft, typ. Tycker jag, bör tilläggas, för andra älskar den säkert. Jag lär iaf av erfarenheten och hoppas kunna hålla mig borta från spännande nyheter (jag älskar själv att laga både mat och chokladbollar med både ingefära och chili) nästa gång. Älskade gamla Blossa...